Men sedan känslan när man läst ut en bok och sett på både Gilmore girls och Svenska Hollywood fruar. Mobba mig hur mycket du vill, Maria Montazami är min gud!

Annonser

Piss

Piss är ett bra beskrivande ord för idag. Jag har ännu mer ont idag. Vilket jag inte ens trodde var möjligt. Så jag gr på kryckor ibland. Tiden tills jag kommer kunna springa igen känns SÅ långt bort så kan inte ens..
Visst tex den fysiken vi håller på med just nu är jätterolig och jag kan spela piano, gitarr och sjunga men vad spelar det för roll om jag inte kan träna ordentligt?
Det tär verkligen på mig. Jag älskar att träna. Träning gör mig glad. Men vilket jäkla humör jag är på just nu när det inte går
Just nu vill jag bara typ gå och dö
Ärligt

Me and my broken heart

Idag var en bra dag. Det är nämligen såhär att jag har haft ett problem. Samma problem som Amanda (Cameron Diaz) har i filmen The holiday. Jag har inte kunnat gråta på JÄTTELÄNGE. Inte sen mamma blev sjuk för snart 2 år sedan. Jag har ”försökt” men nej, det har inte gått. Men sedan idag skulle vi till sjukgymnasten och jag tänkte att nu jäklar ska jag få börja träna igen och det är bara att träna upp knät men nej. Det blev något fel med tiden och han hade i alla fall inte tid då så vi skulle boka en ny tid och redan då började jag nästan gråta. Han kom med förslaget nästa torsdag men mamma frågade om han inte hade någon tidigare tid för jag har så fruktansvärt och jag bara satt där och tänkte nej, ska jag verkligen behöva släpa på kryckorna i ytterligare en vecka? Det var inte kul besked. Men vi fick tillslut en tid imorgon.
När jag kom tillbaka till skolan så fick jag äta med mamma eftersom att jag spenderat hela min lunch på vårdcentralen. När jag sedan skulle gå tillbaka till klassrummet. Dörren var öppen så jag såg in hela vägen nerför korridoren. Jag var bara 10min sen. Jag visste att alla skulle fråga hur det gick men jag visste inte vad jag skulle svara. Jag ville inte svara. Jag var fortfarande nästan gråtfärdig men lyckades hålla det nere.
När jag kom in i klassrummet så frågade ju alla som förutspått hur det gick. Jag svarade typ, det gick inte alls. Nej men det blev fel bara. Jag ska dit imorgon det spelar ingen roll. Men Felicia som satt bakom och inte Brevik hörde antagligen inte och jag orkade inte svara igen så jag fortsatte lyssna på min musik (från The fault in our stars) och tänkte att det skulle ge sig. Hon ger sig inte utan kommer fram, lutar sig över mig och då orkar jag inte mer. Jag bara släpper efter och låter tårarna falla. Spelar ingen roll om jag skämmer ut mig eller slösar lektionstid. Det kom bara. Det kom mycket också. Jag satt i korridoren och grät med alla mina kompisar runt mig mer eller mindre konstant i 45min. Det var inte bara det med knät. Det har hänt mycket i sommar. Även om jag träffat mycket släkt och varit i Stockholm, på så sätt har det ju varit bra men jag har nästan inte träffat några kompisar. Det var skitjobbigt. Om du vet någonting om det som kommer nu och tycker att jag är konstig/löjlig eller whatever så bryr jag mig inte. Jag har gått igenom ”ett breakup” som också varit jättejobbigt för mig. I’m not over yet. Men jag är på god väg. Det var därför jag grät. Och efteråt kände jag mig inte löjlig eller nåt. Jag kände mig stolt. Jag gick rakryggad med tårar kvar på kinderna genom teglahallen. Det kändes bra, riktigt bra.

Jag hade inte direkt någon bild att lägga in här men det fick bli den här från i våras när jag läste tfios för andra gången

IMG_5846.JPG

I lay in tears in bed all night

But if you loved me, why did you leave me?

Idag har varit rätt så bra. Farmor och farfar och Anna var här och fikade, de fick äppelpaj och kaffe och jag fick te och pajpaj alltså bara själva pajen. Inget i typ, skitgott faktiskt. Efter fm och ff åkt hem så var Anna kvar ett tag dels så regnade det jättemycket och så skrattade vi typ så vi dog….

På kvällen sedan så gick jag och mamma till munken och köpte typ ost. Nej jag får inte gå långt och framför allt inte utan kryckor som jag gjorde idag då och igår då vi gick minst 7km.

Bilder:

bild 2Höst

bild 3bild 4

Sen var det så att mammas paraply pajade så jag ställde mig mitt på gatan och började gapskratta hahahahah

bild 5

Det blev lite platt haha

Just nu lyssnar jag på musiken från the fault in our stars. Jag borde väl äta snart. Jag känner för att se på film, hinner jag förstås aldrig men. Jag skulle vilja se If I stay om den kommer på bio i Skara. Jag borde packa upp och bädda och läsa min deprimerande bok men jag orkar inte. Som vanligt. Jag har heller inte övat något på piano läxan så på tisdag kommer jag få skämmas något otroligt. Som vanligt. Fast jag har ju mig själv att skylla.

Fy vad jag vill träna nu:( Vi ska ju i alla fall till sjukgymnasten imorgon som tur är.

So long, farewell,auf wiedersehen, good night.

Krigsskadad

Det är träning och himlen är blå, men jag ligger här och tittar på
Och varför då? Jo, jag har nämligen ”pajat knät”…….
Jag orkar inte!!!!!! När jag börjar tävla så blir jag antingen förkyld eller skadad. Jag är fortfarande lite krasslig och nu har jag pajat knät och dessutom benhinneinflammation. Jag orkar seriöst inte!!

I helgen var jag nere i Uddevalla och tävlade. Det gick väl sådär, 80m gick piss men längden gick sådär. Men vi hade jättekul ändå👍

IMG_7068.JPG

Och Västergötland kom förresten 5:a

Idag har jag varit i skolan sen åkt hem, bytt om och åkt i väg igen (som vanligt) åkte då till mu-skolan och spelade (sjöng) med ”lilla rockbandet” som jag kallar dom. Sen svängde jag förbi farmor och nu ligger jag här på arenan och får inte göra nåt..

Currently reading: Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Currently listening to: Behold – Whitecross och Wherever you will go – The calling