Det har varit en rent ut sagt förjävlig vecka. Så jag har tagit på mig en onepiece och tänker typ ligga i sängen eller möjligtvis i soffan hela helgen typ (till söndag, ska till kyrkan)
Något jag blir trött på är när en blir diskriminerad för att en är feminist pga att många män men även kvinnor tror att feminism innebär att en är manshatare. Till er kan jag bara säga: Det är INTE samma sak. För inte så längesedan trodde jag inte direkt så men jag hade dålig koll på vad feminism handlar om för det sprids så mycket falska saker om feminism som folk tror på och tillslut vågar en inte erkänna att en är feminist längre. Iaf på min skola så används feminist som typ skällsord. Det är alltså något negativt att bli kallad det. Eller om man säger något om män i allmänhet som inte är diskriminerande men ändå inte något jättepositivt så kan man bli kallad manshatare. VAD ÄR DETTA FÖR VÄRLD VI LEVER I?
Men det var inte det jag hade tänkt skriva egentligen utan..
Du vet när man läser en bok där någon har ett problem, något som den behöver prata om men inte vet med vem och man ba ”Men ser du inte (ex. Roger)?”? Men jag fattar nu. När man betraktar problemet från utsidan så ser man, men man gör inte det när det gäller en själv. Man söker någon som förstår. Jag har något som jag endast berättat för två personer. Den ena förstod inte alls, hen lever nästan det perfekta livet gällande just detta men den andra förstod. Men sen var det också så att hen som förstod, hen drog och bryr sig inte längre ett skit. Och då känner man liksom inte för att berätta för fler. Så man går runt och håller på det istället. Ja, en lösning på detta problem återkommer jag med när jag hittat den.
Heddaslilla 