Vänskap

Sista tiden har jag känt mig väldigt ensam. Jag har själv haft mycket att göra iof men jag har ändå känt att ingen av mina kompisar haft tid/har velat vara med mig och undrat varför. Och många vet inte vad jag pratar om, ni har syskon och ni har er bästis men det har inte jag. Jag är bara helt ensam. och det känns inte som något jag inbillar mig längre, jag kollar t.ex. min mobil hur många gånger som helst i timmen men jag har ändå inte fått något. Människor säger att ”Jag finns alltid här om det är något” men så många har sagt det men ändå inte gjort det så man vet inte vem ska lite på längre. Och en mening som alltid tjatar om och ingen verkar förstå ”Actions speak louder than words”. Det handlar inte bara om att svara på ett sms utan det handlar om vem som är villig att slänga sig på cykeln i ösregn bara för att kunna sitta hos dig en halvtimme innan den måste hem igen. Och det handlar framförallt om den som en eftermiddag kan tänka sig att hitta på något. Så är det i mitt fall. Jag har nästan inte träffat en kompis utanför skolan sedan i februari. Folk går på picknick i det fina vädret som varit nu och det har jag också gjort. Bara det att jag varit själv. Eller med mamma men hon har varit förkyld.

Snart känner jag för att lägga ut en bild på instagram och skriva: ”Någon som kan förbarma sig och vara med mig en eftermiddag denna veckan?” För det verkar inte som att någon är villig

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s