tacksamhet

Idag är det torsdag. Jag sitter framför datorn och äter pepparkaksskorpor till frukost kl 12 fast jag egentligen borde vara i skolan och kolla på film med alla andra. Men jag är inte som alla andra. Jag har utfört väldigt mycket olika konserter och tagit väldigt stort ansvar den sista tiden så mamma tyckte faktiskt att det var okej, nästan bra, att jag är hemma idag.

Jag har varit så himla upptagen så jag har inte hunnit stanna upp och tänka eller knappt lugna ner mig emellanåt utan bara fått köra så idag, varvar jag ner. Så mycket jag kan, ska spela dodgeball inför typ hela skolan imorgon men jag försöker att inte tänka så mycket på det nu. I alla fall, det är mest för att jag inte hunnit men sen så har jag väl inte heller riktigt vågat stanna upp och tänka för vem vet vad som skulle hända då, skulle jag vara ledsen, arg, glad, lättad?

Jag är glad. Jag är glad för att alla uppträdanden gått så bra. Jag är glad för alla roliga vikarier som jag lärt känna

Jag är missnöjd över hur jag presterat i skolan i höst och jag vet inte varför det gått så dåligt. Men alla lärare vet att jag kan så det är bara att kämpa på till våren.

Jag är inte direkt ledsen men det tråkiga just nu är att alla konserter är över och att det var så länge sedan jag träffade mina kusiner

Men framförallt så är jag tacksam. Jag är tacksam för alla chanser jag fått att uppträda, för alla som varit där och lyssnat, för alla som stöttat, för alla fina ord efteråt, för engagerade musikskolelärare, jag är tacksam för att jag fått åka till Umeå (där snackar vi äventyr) och ja, jag har verkligen mycket att vara tacksam för och det är såhär jag kommer spendera min dag, genom att ta det lugnt och att uppskatta det jag har

Smash into you

Asså fan det var samma problem idag som sist.
Känner mig riktigt jävla värdelös och jobbig

Denna gången känns det inte som om att jag misslyckas med saker utan mer som, som att allt är grått. Jag försöker hitta på diverse, roliga och tråkiga, grejer att göra men allt känns meningslöst. WHAT’S THE POINT LIKSOM?! Och sen varför skulle någon bry sig om att hjälpa mig upp ur denna grop? 

Jag vet knappt vad jag precis skrivit för det är sent och JAG VILL SOVA men det, nej varför skulle jag?

Jag känner mig typ ensam. Jag vet egentligen att jag har många som backar upp mig men man behöver höra det ibland också. Och inte bara se på ett gammalt sönderläst sms som tillslut förlorat sin mening. Jag känner mig bara så ensam och oälskad

Tillägg från ca. 2 min senare:
Jag saknar också. Vilket jag antar gör ihop lite med det sista jag skrev. Jag saknar min far, mina underbara kusiner och aa, kanske någon mer. Det enda jag vill just nu är att höra en röst som får mig att känna mig trygg

Dagens låt: Breathe me – Sia

Jag är oftast ganska bra på att säga vad jag tänker och tycker. Men just nu. Jag känner mig inte värd ett skit. Det känns som att jag bara går runt och gör mitt allra yttersta men det hjälper ändå inte.
Och gymnasiet..jag vet inte vad jag ska välja. Om jag ens kommer in överhuvudtaget. Ja, jag har jättebra betyg men jag orkar inte kämpa mer. Till vilket pris liksom? Jag kommer ju bara misslyckas ändå
Det kvittar vad jag tar mig an, jag misslyckas alltid
Det fanns en lärare som betydde jättemycket för mig men det har jag inte insett förrän typ nu, efter han bytt skola. Han kunde verkligen få mig att tro på mig själv och sätta mig på plats när det behövdes men han är borta nu
Det dyker upp sådana personer ibland men they always seem to disappear

Söndaaaag

Okej det kan vara någon som ba ”Okej, I did not need that much information” när jag har skrivit detta men tänker vara helt ärlig just nu och säga att jag bara vaknade mitt i natten och gick upp och spydde. Ja och sen sov jag till typ 10.30 (vilket är hyfsat länge för att vara jag). Har sett ett antal avsnitt av Hollywood heights, Hawaii five-0 och Grey’s anatomy och har nu bestmt mig för att jag typ måste gå upp och göra i ordning för imorgon, skola och allt, och gå och duscha. Men jag kan inte för jag blir besviken på mig själv för att jag inte gått upp än och pga detta så orkar jag inte gå upp nu. Detta låter helt jättekonstigt för den som inte fattar men det är såhär för mig.
Häromdagen fick jag frågan om jag tyckte att jag var hård mot mig själv. Om den där inre rösten inte belönar de saker jag gör bra tillräckligt ofta. Jag sa då att jag inte visste men förstår nu att det är så. Jag tänker dåliga saker om mig själv hela tiden och ibland blir det som den där onda cirkeln jag beskrev innan.
Jag behöver hjälp. Jag behöver hjälp med hur jag ska kunna hantera min sorg, hur jag kan vara snällare mot mig själv. Det är bra med höga ambitioner men ibland måste man förstå att man gjort sitt bästa och man måste bryta den där onda cirkeln vilket jag tänker göra nu med att gå upp, göra lite yoga och gå och duscha och ta nya tag för imorgon blir det skola.

Hur fort det kan vända

Dagen startade inte bra. Vaknade tidigt och kunde inte somna om, cyklade runt stan som en galning och sen åkte jag hem och grät lite. Men sen kom jag till Signe. Fina Signe som lovade att distrahera mig från det jag gick runt och tänkte lite för mycket på. När jag kommer runt husknuten så sitter Christo och Wilma där med en massa muffins och vattenballonger så det blev vattenkrig och sedan enkel men väldigt god mat! Sen gick vi ut på stan och så slängde de vattenballonger på mig fast jag hade klänningen på😱
Efter jag varit på skolan igen och sedan hemma och bytt om skulle jag åka till farmor och farfar men fastnade hos kusinerna och fick träffa lite nya människor, alltid trevligt👌🏼❤️
Sen var det promenad med Johanna, Salem och Johannas hund. Också väldigt mysigt och så fick jag prata av mig lite👌🏼👌🏼
Men grädden på moset var ju verkligen den personliga hälsningen jag fick av Otheas. Jag visste inte själv att jag tyckte om dem så mycket men det märkte jag på hur mycket jag ”fangirlade”. 

Ja, jävlar vilken bra dag❤️

All these little things

Jag är ganska säker på att det bara är typ en person som kommer fatta just detta, om ens du förstår det vet man ju aldrig men
Det värsta är ovissheten, att inte veta vad fan det var som hände. Att inte veta varför är något som kan störa mig något så fruktansvärt, jag måste liksom få veta sanningen för att kunna gå vidare. ”Hurt me with the truth rather then comfort me with a lie” 
Recent händelser har skakat min värld litegrann men jag kämpar på och bra saker har kommit ur det. Det är dock svårt att hålla humöret uppe mer eller mindre hela tiden och att lyssna på peppig musik är inget jag vill sitta och göra HELA dagarna. Jag behöver något som kan take my mind off things helt enkelt.
En bra sak är att jag lärt känna nya delar av min släkt. Jag beundrar kusiner (extrakusiner inräknat) så mycket så det går liksom inte ens att finna ord för det. Ni är mina stora förebilder. En del kanske inte vet att jag kallar just er för mina kusiner men så är det iaf😂👌🏼 Sjukt coola är iaf, ta med er det och stay cool people✌🏼